hell's gate
Vi har cyklat i Hell's Gate i soluppgången, klättrat, och sett massor med djur!
morgonbön
Just det, i morse hände det jag fasat för i tre veckor! Jag blev utpekad att hålla i den obligatoriska morgonbönen för sjuksköterskorna innan arbetsdagen skulle börja. När jag sa att jag inte kunde trodde dom att jag menade på grund av engelskan, när de sen fattade att jag inte vet hur man ber började alla skratta och prata jättemycket och jättefort på swahili och jag blev röd som en tomat.
Sen var jag tvungen att förklara för en kille typ 5 gånger att jag inte tror på gud innan han ens trodde på mig. Jag är en konstig konstig mazungo...
Sen var jag tvungen att förklara för en kille typ 5 gånger att jag inte tror på gud innan han ens trodde på mig. Jag är en konstig konstig mazungo...
enkelt blir svårt
Jag har inte skrivit så mycket om min praktik än, men jag kan säga att jag hittils har haft väldigt svårt för hur saker och ting görs här. Väldigt mycket beror på att de inte har några resurser, men det finns mycket som kan göras för att förbättra t.ex. hygien och patientbemötande ändå. Men idag har det varit en ganska bra dag! Jag tror att jag klagade av mig om sjukvården ordentligt igår så idag kändes det faktiskt bättre, eller överkomligt.
Huvudentrén och avdelningen för Allmän Kirurgi.
Idag skulle jag och Elin göra en så "vanlig" sak som att tvätta en medvetslös man i sängen och bädda rent. Det började med att han inte hade någon balja för vattnet så jag fick ta en gammal sopphink att hälla vatten i. Sen fanns det ingenting att tvätta honom med så jag fick ta en annan patients gamla patientbyxor som jag blötte i vattnet ur en sopphink för att tvätta min patient med. Vi upptäckte att han hade ett liggsår som vi behövde lägga om, det fanns ingen natriumklorid så vi fick order om att tvätta med flagyl. (???) Sen behövde vi en blöja från förrådet som var låst, det tog en kvart att hitta rätt SSK med nyckel. Sen fanns det såklart inga rena sängkläder så han fick behålla de gamla skitiga, inte heller några patientkläder fanns så han blev utan.
Det som är bra är att jag inte har mått så dåligt över detta idag. Antingen börjar jag vänja mig vid kenyastilen, eller så börjar jag bli kall och osympatisk.
Det som är bra är att jag inte har mått så dåligt över detta idag. Antingen börjar jag vänja mig vid kenyastilen, eller så börjar jag bli kall och osympatisk.
Huvudentrén och avdelningen för Allmän Kirurgi.
Sköljen och rummet för såromläggning.
Min handledare för dagen, Caroline, och såhär fullt är läkemedelsskåpet.
Elin tar betalt för använda handskar, omläggningsset, PVK'er osv, och jag försöker att dokumentera. Saknar Cosmic lite lite.. ;)
karaoke tuesday
Igår var jag, Elin, Sinne, Ingeborg och Elin M med kenyanska vänner på ... tadaaaam! KENYANS KARAOKE! Det var fruktansvärt, och samtidigt väldigt roligt! :D Kenyanska män sjunger i andan av sin smörighet bara smöriga kärlekslåtar, och kvinnorna kör Beyonce i en så hög tonart att det gör lite lite ont. Det var även ett gäng alldeles för fulla amerikaner som var rätt så underhållande. Det som är så roligt här är att ALLA festar, sjunger och dansar helt utan hämningar som att de inte bryr sig överhuvudtaget om vad någon tycker, medans man hemma bara skulle gå upp och sjunger karaoke inför så mycket människor om man vet att man är väldigt duktig eller är väldigt full.
Jag har varit en ganska dålig fotograf de senaste dagarna, därför bjuder jag på fler flodhästar eftersom att det är svårt att få nog av dem. ;)
christer fixar
Alla mazungus har legat hemma i magsjuka, alla förutom StålMaria, så igår åt jag lunch med Christer på sjukhuset. Jag råkade sådär i förbifarten nämna att jag tycker att det är kul med operationer, då säger han "Jamen då ska du ju få vara med!". Så en timme senare satt jag och tittade på när Christers kompis dr. Lelei sydde ihop en avhuggen hälsena. Fett.
Idag var jag först och såg när de snickrade ihop en radiusfraktur (armbrott) och sen kikade jag lite på när de opererade bort en stor tumör på en bebis panna. SEN fick jag också gå och scrubba in! Jag var med och assisterade på en operation av en femurfraktur och krossad knäskål. Tjejen hade av oklar anledning låtit detta läka av sig självt i en månad så det hade läkt fel och hon kunde fortfarande flexa benet åt heeeeelt fel håll. Kirurgen var tvungen att börja med att bryta benet och knät igen för att kunna pussla ihop det som det skulle vara. Jag fick vara med och gröta i såret, hålla i skelettet och svabba blod. Ortopeder är snickare, sjukt brutalt, men väldigt spännande! :)
Dessutom har jag skypat med mannen nu ikväll, en ovanligt bra och lyckad dag alltså! :)
Idag åkte Christer hem till kalla Sverige, jättesynd för oss, han har verkligen hjälpt oss mycket här.
barnhem
Idag besökte vi ett barnhem och där möttes jag av dessa smittande leenden! Har fått mig en stor glädjedos som bör räcka länge :)
spännande på utflykt
Jag är väldigt glad för att jag har sett så fina flodhästar! De är så söta att det är svårt att tro på att de ska vara farliga. När vi skulle gå från restaurangen på natten till tältet blev vi eskorterade av en vakt, och mycket riktigt, precis utanför mitt tält hängde två hipposar och mumsade gräs. De flyttade på sig tillslut så vi kunde krypa in i tältet men vi sov inte så gott den natten, jag låg mest och föreställde mig hur jag blev mosad.
Raftingen i Uganda förra helgen :)
Raftingen i Uganda förra helgen :)
måste skaffa mig en egen get
I väntan på mina vänner idag så blev jag kompis med en väldigt gravid get. Vi delade på ett paket mariekex och pratade lite skit.
sol vs. plugg
Solen vinner..! Hur ska jag kunna skaffa motivation nog att sätta mig och skriva om ångest och depressioner när det är så fantastiskt skönt väder ute? Kanske väntar tills april och "Det stora regnet" och sparar allt plugg tills då..
Nu har jag varit på avdelningen för allmän kirurgi några dagar, och trots att jag trodde att jag var ganska förberedd så har det ändå varit en stor chock och väldigt mycket frustration. Jag har aldrig sett så sjuka patienter som här då mångas tillstånd har blivit väldigt långt gångna innan de sökt sjukvård på grund av kostnaden.
Jag har inte någon handledare så jag har hängt efter några kenyanska sjuksköterskestudenter som inte heller verkar ha någon handledning. Det är även dom som har skött all vård på avdelningen, de legitimerade sjuksköterskorna har suttit på kontoret. Absolut ingenting är sig likt hemma. Det finns ingenting som heter patientbemötande här, och läkarnas ronder går mest ut på att trycka ner läkarstudenterna och få dem att känna sig dumma.
Jag kan knappt ens göra en så enkel sak som att sätta ett dropp här då jag för det första inte vet vad det är jag ger, det går heller inte att läsa i läkemedelslistan då den skrivs för hand med skrivstil, man spolar inte PVK-er varken före eller efter, de använder samma aggregat som patienten använt innan eller den andra patientens som han delar säng med, och dropptakt är ingenting man bryr sig om.
Av 11 sängar i ett rum har 9 varit utskrivningsklara i en vecka men inte kunnat lämna sjukhuset då de inte kan betala, så de ligger där och tar upp plats och blir sjuka pånytt då andra patienter smittar.
En tjej skulle lägga om ett sår sterilt, då tog hon på sig 2 par handskar ur fickan istället för ett par.
Frustration. Jag vet att jag bara borde släppa såna här saker för att detta är sättet det görs på här, men det är svårt.
Idag har varit en skön ledig dag så jag och Elin tog en promenad ner till stan och fruktmarknaden.
Nu har jag varit på avdelningen för allmän kirurgi några dagar, och trots att jag trodde att jag var ganska förberedd så har det ändå varit en stor chock och väldigt mycket frustration. Jag har aldrig sett så sjuka patienter som här då mångas tillstånd har blivit väldigt långt gångna innan de sökt sjukvård på grund av kostnaden.
Jag har inte någon handledare så jag har hängt efter några kenyanska sjuksköterskestudenter som inte heller verkar ha någon handledning. Det är även dom som har skött all vård på avdelningen, de legitimerade sjuksköterskorna har suttit på kontoret. Absolut ingenting är sig likt hemma. Det finns ingenting som heter patientbemötande här, och läkarnas ronder går mest ut på att trycka ner läkarstudenterna och få dem att känna sig dumma.
Jag kan knappt ens göra en så enkel sak som att sätta ett dropp här då jag för det första inte vet vad det är jag ger, det går heller inte att läsa i läkemedelslistan då den skrivs för hand med skrivstil, man spolar inte PVK-er varken före eller efter, de använder samma aggregat som patienten använt innan eller den andra patientens som han delar säng med, och dropptakt är ingenting man bryr sig om.
Av 11 sängar i ett rum har 9 varit utskrivningsklara i en vecka men inte kunnat lämna sjukhuset då de inte kan betala, så de ligger där och tar upp plats och blir sjuka pånytt då andra patienter smittar.
En tjej skulle lägga om ett sår sterilt, då tog hon på sig 2 par handskar ur fickan istället för ett par.
Frustration. Jag vet att jag bara borde släppa såna här saker för att detta är sättet det görs på här, men det är svårt.
Idag har varit en skön ledig dag så jag och Elin tog en promenad ner till stan och fruktmarknaden.
Såg denna man med veden på cykeln idag på väg ner på stan, imponerande!
uppdatering
Nu var det längesedan jag skrev och en massa har hänt sen sist. Vi är klara med våra swahililektioner, det var svårt men kul! Nu kan jag bland annat en massa maträtter, hälsningsfraser, säga vart jag kommer ifrån, och litelite medicin-swahili. Det är väldigt svajjigt men övning ger färdighet tänker jag så jag försöker prata så mycket som möjligt, och kanske om 12 veckor kan jag göra mig lite förstådd iallafall. :)
Våran utsikt från balkongen i Jinja, Lake Victoria.
I helgen åkte jag, Elin, Petra, Christer och våran chaufför Francis till Jinja i Uganda, resan som skulle ta 4 timmar tog 8. Jag börjar inse att "kenyan-time" gäller det mesta här, men som tur är är det väldigt spännande bara att sitta i en bil och titta ut genom fönstret i 8 timmar för det händer så mycket på vägen. :)
På lördagen åkte vi till hotellet som jag hittat i min superbra lonelyplanet-bok, chillade vid poolen, drack billig öl och åt middag. Bilderna här nedanför är bara till för att göra er avundsjuka. :P I söndags åkte vi på white water rafting i Nilen! Det var sjukt häftigt, och lika läskigt. Det var jag, Elin, Petra, fyra libaneser, en amerikan och en österrikare som åkte tillsammans med våran guide Josh från kanada. När det inte gick läskigt mycket nedför hoppade vi ur båten och bara flöt med Nilen i våra flytvästar, väldigt härligt. :)
I måndags kväll bytte vi guesthouse till ett väldigt fint ställe som ett par har privat. Här har vi varsitt rum med varsin toalett och dusch, tvättmaskin, eget kök med en halvnormal spis, och en vakt dygnet runt. Allt för samma pris som på det förra stället. Väldigt lyxigt!
Igår var min första dag på sjukhuset, då de inte än hade bestämt sig för var jag skulle vara placerad hamnade jag på mödravården för dagen och fick klämma och känna på en massa bebismagar! :) Efter att ha lyssnat på min handledare under ett samtal fick även jag ha egna samtal med flera kvinnor angående deras hälsa under graviditeten, vilket jag inte har någon som helst utbildning för. Men men, det var spännande.
Men en grej var väldigt uppochner mot hemma. Jag skulle bland annat fråga kvinnorna om de fortfarande har sex med sina män. Svarade kvinnan då nej tyckte sjuksköterskan där att man ska uppmana dom till att "ställa upp" hur lite lust hon än har och be henne bara förklara för mannen att han inte ska vara så hårdhänt, annars kanske mannen går till en prostituerad istället och kommer hem med sjukdomar eller lämnar kvinnan och barnet helt. Hm.
Idag började jag på min placering som jag ska vara på i 3 veckor, allmän kirurgi. Där fanns allt ifrån hjärnblödningar till perforerade tarmar till skottskador. En man där hade blivit skjuten med 20 skott. Släng dig i väggen 50-cent! Jag mådde dåligt idag så jag blev inte så långvarig på sjukhuset, men hoppas på att imorgon blir en bättre dag. :)
Våran swahililärare
Wicliffe förklarar
något viktigt.
På vägen till Uganda.
Häng vid poolen.
Lake Victoria
Tuff fjäril/insekt/någonting annat på min handduk, och en babian vi hälsade lite påpå när vi åkte hem från Uganda.
Våran utsikt från balkongen i Jinja, Lake Victoria.rafting!
De senaste dagarna har bestått av en hel del handskakande med professorer och personer i ledningen på sjukhuset och skolan, och igår fick vi gå runt och se på avdelningarna. Jag är förvånad över hur stort sjukhuset är, de har ett upptagningsområde på 1 000 000, men det finns bara 2 respiratorer, och i många sängar låg det 2-3 patienter. Vi var bland annat inne på psykiatrin en stund, där hade de en vakt som släppte in oss i något som liknade en stor hund- eller hönsgård. Där var 3 vårdare och cirka 30-40 patienter. Jag kan inte förklara men det var väldigt annorlunda och inte alls en trevlig upplevelse, kändes väldigt primitivt och det fanns ingen säkerhet överhuvudtaget. Tanken var att jag och Elin skulle haft praktik 2 av våra 11 veckor där, men det kommer nog att styras om till 6 veckor kirurgi och 5 veckor pediatrik. Passar mig perfekt! :)
Vi har fått en ny vän, Christer, ortopedkirurg från HU i Linköping som har kommit hit då och då i 12 års tid. Jag, Christer, Elin och Petra ska hyra en bil och chaufför och åka på utflykt till Jinja i Uganda över helgen. Där i Nilen har de världens bästa river rafting som vi ska testa på. Kolla in på raftafrica.com.
Ikväll har vi roat oss med att sitta på verandan i mörkret (strömavbrott) och druckit kenyanskt öl. Petra har delat med sig av sina pinsammaste historier, och jag och Elin har skrivit en lång lista på allt vi vill besöka och uppleva under tiden här. Bland annat ska vi hinna med några dagar i Masai Mara, åka till Kakamega (en regnskog), cykla i Hell's gate och besöka barnhem och skolor.
