mina äventyr i kenya

I går var vi tjejer och Max i Lake Nakuru National Park - ett mini-masaimara fullt med fina djur. :) Alla tre var dåliga på att använda solskyddsfaktor så nu är vi riktigt röda och fina.

Ikväll tar vi nattbussen till Nairobi och om lite mer än 24 h är vi på Zanzibar!

På lördag eftermiddag är jag hemma i Linköping och ska fira herrns födelsedag så mycket jag bara orkar. Bra dagar!

Det har varit en spännande helg måste jag säga, i fredags var vi ute med amerikanarna och åt nyama choma, grillat! Det blev grillad get och öl och det var GOTT!

I lördags åkte jag, Elin och Petra ut på landet på bröllop. Vi har aldrig träffat brudparet men en sjuksköterska på avdelningen som vi är på nu bjöd med oss, det var ett "by-bröllop" vilket betyder att precis alla som vill är välkomna och det dök upp närmare 600 (!!) personer till middagen. Vi åkte matatu ca 1 timma rätt ut på landet och där ifrån fick vi åka piki-piki (motorcykel) ca 20 minuter på en grusväg ut i vad som kändes som ingenstans. Kul! :) Sen när vi kom dit blev det lite konstigt.. Vi gick och skakade händer och hälsade och pussades och kramades med främlingar och fick posera på bild efter bild efter bild, helt obefogad uppmärksamhet. Sen gick det steget längre och vi fick hålla tal uppe på scenen och lyckönska brudparet inför en fullpackad kyrka. Efteråt fick vi åka med på fotograferingen med brudföljet. Vi blev till och med fotade tillsammans med brudparet efter vigseln före deras föräldrar! Härnere är det en bild på brudparet och brudens föräldrar + pappans andra fru. Hon i grönt är brudens mamma och hon i blått är brudens extra-mamma. Fint.

Sen blev det mat, lämnande av presenter, tedrickande och mer skaka händer. :)
Jag tror att barnen i byn inte var jättevana vid vita mazungos. De flockades runt oss med skräckblandad förtjusning och stod och tryckte på mina armar så att det blev vita fläckar och tyckte att det var jättespännande. Ett tag hade jag 15 barn runt mig samtidigt som lekte med mina armar, och då passade en pojke på att snabbt känna på ett bröst också när han trodde att det inte skulle märkas. Elin höll på att dö och skrattade så att hon blev dubbelvikt och alldeles röd i ansiktet, folk verkade tro att hon var ledsen eller hade gjort sig illa.

4 timmar försent (kenyan-time) skulle vi äntligen åka hem, och jag tror att den resan har gjort att jag utvecklat svår klaustrofobi. I en matatu gjord för 15 personer klämde vi in oss 25 personer. Jag satt längst bak, väldigt väldigt inklämd mellan ett fönster och en stor tjock man som andades sprit i mitt ansikte, la armen om mig och ville ha en trevlig konversation om väder och vind samtidigt som jag försökte trycka mig närmare fönstret vilket ledde att jag slog i huvudet i taket vid varje jävla gupp i vägen. Hej och hå... Sen stannade matatun vid en folksamling och skulle kolla vad som hände där, då såg vi hur en man som var fasthållen av två andra män blev fruktansvärt misshandlad samtidigt som alla andra bara stod och kollade på. Han var tydligen en tjuv och det är så man gör med tjuvar i Kenya, dom dödade honom inte även om det såg ut så, det var bara "discipline". Våran kompis Alvin kallar det för "mob justice" och det är tydligen fullt normalt.
Bra dag med tråkigt slut.

Idag har vi bokat bussen till Nairobi och vidare till Zanzibar, nu är jag mer än redo att åka vidare härifrån.

!

Om 18 dagar är jag hemma i Linköping. Och det ser jag fram emot! Wohoo! :)

Vi tjejer har haft husen för oss själva över helgen och vi har haft det jättemysigt! Vi har roat oss med solning, kortspel, böcker, matlagning, vin och film och bara mått oförskämt bra.

Nu försöker jag även komma ikapp med lite skola och inser att jag efter 2 år av kompendieplugg fortfarande ballar ur med överstrykspennan. Det motverkar liksom syftet.. 

3 timmar efter start och 8 km vandring uppåt senare är vi på toppen! 4 222 m.ö.h är högt med dåligt med syre, jag flåsade som en elefant.

Jag höll också i en liten HIV-positiv tjej som är 9 månader gammal men bara väger 3,6 kg.

Jag ska hänga med de fina bebisarna i 4 veckor till, och försöka att inte smuggla med mig en eller två hem, det vore nog inte helt populärt..

Innan detta hände hade vi väldigt roligt, jag lånade ut min kamera till barnen att fota med och sen gick jag och Elin och skrev ut några av bilderna och gav bort, det var väldigt uppskattat! Mammorna ville bli fotade lika mycket, om inte mer, som barnen. :)

Nu ger jag upp sjukhuset och håller mig till turist-kenya i några dagar.

Idag är första dagen på sjukhuset som jag känner att jag faktiskt har gjort något vettigt, och det är så skönt! :)

Min nya kompis som gör mig sällskap i mitt badrum varje kväll när jag borstar tänderna. Han är lite obehaglig men har inte visat någon ond sida än så jag har bestämt mig för att han får vara kvar sålänge han håller sig på mattan.
Visst gillar jag djur, men han får nog mest vara kvar för att jag är så brudig att jag inte vågar flytta ut honom.

Jag har fått höra idag att jag är kass på att uppdatera bloggen, elin är bättre! :)

Petra hade en patient som hade fått båda sina lårben avslagna av sin man, hon skulle också hem till sin man så fort hon har läkt.

SJUKT och helt ofattbart.

Idag skulle vi försöka ha en härlig bakisdag i solen, men det började regna. Då tänkte vi att vi lika gärna bara kunde äta oss igenom dagen. Vi försökte på 2 ställen men det fanns ingen el och alltså ingen tillagad mat. Sen fick vi veta att det finns ingen el i hela Kenya förrän kl 18.00 ikväll, och med kenyan-time så betyder det kanske imorgon bitti. 

Och nu är databatteriet slut. (liten suck..) Man måste älska Kenya!