zanzibar bokat!
rivatexklänningar
Färdiga afrikaklänningar
egentligen inte min grej..
I lördags åkte vi till Mount Elgon som ligger på gränsen mellan Kenya och Uganda. Vi besökte två grottor, en som heter Kitum som är 60 m bred och 200 m djup dit elefanter kommer på nätterna för att slicka salt på väggarna. Jag var tvungen att testa och väggarna var inte särskilt salta.. Inte heller sprang vi på några elefanter, men gott om fladdermöss fanns det! Mycket obehagliga djur, och det tyckte jag redan innan jag blev bajsad på av en...(!)
Sen kom söndagen och det var dags för berget. Jag fick representera svenskarna och kände pressen. Det tog lite mer än 5 timmar fram och tillbaka till vår bil och idag hatar mina ben mig. Det var jobbigt men värt det!
Jag ångrade mig ganska snabbt när det kändes som att toppen aldrig kom närmare. Blev sur för mig själv och undrar sen när f'** började jag bestiga berg och hur hamnade jag här..???
3 timmar efter start och 8 km vandring uppåt senare är vi på toppen! 4 222 m.ö.h är högt med dåligt med syre, jag flåsade som en elefant.
På vägen hem skulle vi leta efter några av parkens 400 elefanter, men istället sprang vi på 2 av parkens 10 giraffer. Fina!
hmm.
På avdelningen jag är nu finns 3 små övergivna bebisar, och på avdelningen mittemot 7 till. Idag satt jag och myste med en 1 månader gammal liten tjej i flera timmar, matade och gav kärlek. Eftersom abort är olagligt i Kenya är det vanligt att unga tjejer går igenom hela graviditeten och lämnar bort bebisen när den är nyfödd.
Jag höll också i en liten HIV-positiv tjej som är 9 månader gammal men bara väger 3,6 kg.
Jag ska hänga med de fina bebisarna i 4 veckor till, och försöka att inte smuggla med mig en eller två hem, det vore nog inte helt populärt..
masai mara
Jag har haft 4 väldigt bra dagar i Masai Mara! Jag, Elin, Petra, Priya och vår guide Max åkte iväg 05.30 i fredags och var tillbaks här i måndags kväll. Det har varit dagar med väldigt skumpigt bilåkande, ett besök i en masaiby och massor med djur!
frustrerande
Idag la de om tjejens sår utan bedövning eller lugnande igen. De hade ketaminet där men ingen läkare tillräckligt nära som kunde okeja att det gavs innan, så de struntade i det och körde på som tidigare. Jag kan inte ens beskriva min frustration...
Innan detta hände hade vi väldigt roligt, jag lånade ut min kamera till barnen att fota med och sen gick jag och Elin och skrev ut några av bilderna och gav bort, det var väldigt uppskattat! Mammorna ville bli fotade lika mycket, om inte mer, som barnen. :)
Nu ger jag upp sjukhuset och håller mig till turist-kenya i några dagar.
Maria-Sjukhuset 1-0
Idag är första dagen på sjukhuset som jag känner att jag faktiskt har gjort något vettigt, och det är så skönt! :)
I några dagar nu har jag varit med när de lägger om brännskador på en 6 år gammal flicka, hon har svåra brännskador från magen ner till knäna och det är inte vackert. Den här tjejen har sån panik när såren ska läggas om att hon skriker, gråter, slåss, sparkar och hyperventilerar och det skär verkligen i hjärtat att se henne. Det behövs en eller två som håller i henne och det är ren tortyr varje dag. Ändå har hon inte fått någon smärtlindring eller lugnande och så har detta gjorts varje dag i tre veckor.
Jag har ifrågasatt varför hon inte får någon smärtlindring och har fått svar som att "vi hinner inte ge till alla", "vi måste prioritera", "hon kommer bara att dra ut infarten om en timma iallafall", och den värsta; "hon vänjer sig vid smärtan, den går över efter 3-5 dagar." Hon har lagt om dom här såren i 20 dagar, och det finns INGEN på min avdelning med 70+ patienter som behöver smärtlindring mer än henne, så om dom nu prioriterar, vem är det som får hjälp?
Jag var beredd på att det skulle vara annorlunda här i Kenya på grund av att de inte har samma resurser som hemma, men i det här faller handlar det om ren nonchalans och kanske rentav lathet. Det som är mest frustrerande är att det är så lätt att göra någonting! Istället lägger de ner energi på att bråka med flickan och komma med bortförklaringar..
Igår hade hon sån smärta och panik att de efter en halvtimmas bråkande med flickan (och jobbigt tjat ifrån mig) tillslut gav henne ketamin, och då gick det jättelätt att göra klart omläggningen och det var inte lika jobbigt för flickan.
Idag på morgonmötet hade en ssk-student en presentation om brännsår och hon berättade jättefint om omvårdnaden runt de patienterna och allt man gör, som att ge analgetika och anastetikum. Jag kände att jag blev så arg att jag frågade hur dom faktiskt gör här på avdelningen och sjuksköterskorna svarade att de gör precis så! Jag stod på mig och tog upp fallet med flickan. Efter lite diskussioner kom de fram till att i framtiden
- alltid ge ketamin innan de påbörjar omläggningen,
- att tänka på att det handlar om människor vilket det känns som att många glömmer bort ibland
- att bara en persons sår läggs om i rummet i taget. Tidigare har flickan varje dag fått sitta och titta på när andras otäcka brännskador läggs om innan det är hennes tur, vilket jag tycker känns väldigt opsykologiskt, det underlättar inte hennes rädslor och stress.
Jag var med idag vid hennes omläggning och det gick 100 gånger mer smärtfritt både för henne och personalen. Skönt!
Ikväll ska vi planera resan till Masai Mara, ladda med att se på lejonkungen och äta popcorn. Bra dag!
sällskap
Min nya kompis som gör mig sällskap i mitt badrum varje kväll när jag borstar tänderna. Han är lite obehaglig men har inte visat någon ond sida än så jag har bestämt mig för att han får vara kvar sålänge han håller sig på mattan.
Visst gillar jag djur, men han får nog mest vara kvar för att jag är så brudig att jag inte vågar flytta ut honom.
Visst gillar jag djur, men han får nog mest vara kvar för att jag är så brudig att jag inte vågar flytta ut honom.
Jag har fått höra idag att jag är kass på att uppdatera bloggen, elin är bättre! :)
hejdå danskar
Igår var vi i en regnskog i Kakamega, häftig natur! Vi gick 18 km i solen och det är nog den första motionen jag utsatt mig för på 6 veckor, det var på tiden! Vi var hemma vid halv tio på kvällen och skaffade på något sätt ny energi för hejdå-fest för danskarna och en utekväll på spree. Tjejerna ska imorgon vidare till Tanzania och bland annat bestiga Kilimanjaro och checka Zanzibar åt oss. :) Idag har vi tjejer solat och badat, och snart är det dags för danskarna att bjuda på hejdå-fika.
...
Idag träffade jag en 18 år gammal tjej som fått hela sitt ansikte bortbränt av sin man. Hon har inget öra på vänster sida, inget ögonlock, inga läppar och ingen näsa. Hon kan inte se, höra, äta eller prata normalt och hon kommer aldrig någonsin bli sig lik. Det som är ännu värre är att mannen är hemma och inte i fängelse och så fort hennes sår har läkt tänker hon flytta hem till honom igen eftersom att det är den enda säkra försörjningen hon har.
Petra hade en patient som hade fått båda sina lårben avslagna av sin man, hon skulle också hem till sin man så fort hon har läkt.
SJUKT och helt ofattbart.
helgen i bilder
Ett besök på en skola+barnhem nära oss där en kompis härifrån växte upp som adoptivbarn till paret som startade stället.
Förfest innan spree!
Idag åkte vi med den rangligaste taxin hittils. Den gick sönder halvvägs och chauffören var butter. Men den var pimpad med fina fransar iaf!
spree
Igår var det förfest på mitt rum. På 2,5 x 4 m² var vi 5 svenskar, 2 danskar och 3 kenyaner. Vi lärde oss att danskar och svenskar spelar samma sorts ölspel och att kenyaner tycker vi är konstiga som förfestar. Man får tyvärr inte fota på spree vilket är synd, för det är verkligen ett spännande ställe!
Idag skulle vi försöka ha en härlig bakisdag i solen, men det började regna. Då tänkte vi att vi lika gärna bara kunde äta oss igenom dagen. Vi försökte på 2 ställen men det fanns ingen el och alltså ingen tillagad mat. Sen fick vi veta att det finns ingen el i hela Kenya förrän kl 18.00 ikväll, och med kenyan-time så betyder det kanske imorgon bitti.
Och nu är databatteriet slut. (liten suck..) Man måste älska Kenya!
Och nu är databatteriet slut. (liten suck..) Man måste älska Kenya!
