Maria-Sjukhuset 1-0
Idag är första dagen på sjukhuset som jag känner att jag faktiskt har gjort något vettigt, och det är så skönt! :)
I några dagar nu har jag varit med när de lägger om brännskador på en 6 år gammal flicka, hon har svåra brännskador från magen ner till knäna och det är inte vackert. Den här tjejen har sån panik när såren ska läggas om att hon skriker, gråter, slåss, sparkar och hyperventilerar och det skär verkligen i hjärtat att se henne. Det behövs en eller två som håller i henne och det är ren tortyr varje dag. Ändå har hon inte fått någon smärtlindring eller lugnande och så har detta gjorts varje dag i tre veckor.
Jag har ifrågasatt varför hon inte får någon smärtlindring och har fått svar som att "vi hinner inte ge till alla", "vi måste prioritera", "hon kommer bara att dra ut infarten om en timma iallafall", och den värsta; "hon vänjer sig vid smärtan, den går över efter 3-5 dagar." Hon har lagt om dom här såren i 20 dagar, och det finns INGEN på min avdelning med 70+ patienter som behöver smärtlindring mer än henne, så om dom nu prioriterar, vem är det som får hjälp?
Jag var beredd på att det skulle vara annorlunda här i Kenya på grund av att de inte har samma resurser som hemma, men i det här faller handlar det om ren nonchalans och kanske rentav lathet. Det som är mest frustrerande är att det är så lätt att göra någonting! Istället lägger de ner energi på att bråka med flickan och komma med bortförklaringar..
Igår hade hon sån smärta och panik att de efter en halvtimmas bråkande med flickan (och jobbigt tjat ifrån mig) tillslut gav henne ketamin, och då gick det jättelätt att göra klart omläggningen och det var inte lika jobbigt för flickan.
Idag på morgonmötet hade en ssk-student en presentation om brännsår och hon berättade jättefint om omvårdnaden runt de patienterna och allt man gör, som att ge analgetika och anastetikum. Jag kände att jag blev så arg att jag frågade hur dom faktiskt gör här på avdelningen och sjuksköterskorna svarade att de gör precis så! Jag stod på mig och tog upp fallet med flickan. Efter lite diskussioner kom de fram till att i framtiden
- alltid ge ketamin innan de påbörjar omläggningen,
- att tänka på att det handlar om människor vilket det känns som att många glömmer bort ibland
- att bara en persons sår läggs om i rummet i taget. Tidigare har flickan varje dag fått sitta och titta på när andras otäcka brännskador läggs om innan det är hennes tur, vilket jag tycker känns väldigt opsykologiskt, det underlättar inte hennes rädslor och stress.
Jag var med idag vid hennes omläggning och det gick 100 gånger mer smärtfritt både för henne och personalen. Skönt!
Ikväll ska vi planera resan till Masai Mara, ladda med att se på lejonkungen och äta popcorn. Bra dag!
Kommentarer
Postat av: Ingela Froom
Du har gjort något enastående för denna flicka Maria !!! Jag är så fruktansvärt stolt och glad att få vara din mamma !!! :-))Puss o kram
Postat av: ellinor
Maria froom, du är helt FANTASTISK!
Postat av: Leonor
Fucking amazing! Du är stencool!!!!!! :)
Postat av: Jens
Bra Maria! Bra med lejonkungen också. Puss
Postat av: Annica
Oerhört stolt syster!
Postat av: Moster
Härligt att höra att du är uppkäftig även i andra länder. Stå på dig och fortsätt sätta patienten i centrum. Då sover du bättre på nätterna. Pussar till dig
Postat av: Monica
Fantastiskt Maria! :)
Postat av: Natta
Du är underbar! Om alla var lika modiga som du vore världen ett bättre ställe!
Trackback
