leonor, jag lever!
Nu börjar vi verkligen räkna ner för Sverige och vi känner pressen, vi har varit här i över två månader men det syns INTE på brännan. Det regnar mycket så när solen ibland skymtar fram kastar vi av oss kläderna och springer ut på gräsmattan för stekning med minsta möjliga solskyddsfaktor.
Annars så är jag trött på sjukhuset, och jag börjar bli lite rädd för mig själv när jag reagerar oroväckande lite på konstiga saker. Idag var det första jag såg när jag kom till avdelningen ett barn som dog. De drog för skynket, ingen pratade med mamman, studenterna fortsatte att skämta och dagen fortsatte som att ingenting hade hänt med sängbäddning. Blä!
Annars händer inte mycket, förutom att vi äter en hel del hamburgare.
Kommentarer
Postat av: Moster
Allting är relativt! Vi kan jämföra färg när du kommer hem. Hur går det med pluggandet? Redo för tentor när du kommer hem eller är det det du ska förbereda på Zanzibar?
Oroa dig inte för din empati. Den kommer att komma tillbaka.
Postat av: Maria
Min plan är att jag ska kunna plugga absolut så lite det bara är möjligt på zanzibar och lida nu istället. Mina rapporter är färdigskrivna och det är bara tentaplugg kvar, borde gå bra :)
Trackback
